SCANUNG

I förra numret av Scanung skrev jag att jag som ordförande i FSU har den intentionen att få igång aktiviteter som förhoppningsvis kan vara med och bidra till att ge det kommande regionfullmäktige en så stark ställning som möjligt i förhällande till regering och riksdag. Som ett led i denna vår strävan träffade jag tillsammans med Gert Björk, Kent Tofft och Jonny Ambrius, ur FSF:s styrelse, landstingsrådet och skånestyrelsens ordförande Kerstin Hardenstedt, i mitten av januari. Vi hade ett långt och förtroligt samtal med henne framför elden i Kents öppna spis. Vad som framkom var att hon i princip var positivt inställd till de flesta av våra idéer och synpunkter då hon givetvis ville ha allt stöd hon kunde få för sitt arbete att ena Skåne politiskt och administrativt.

Det var intressant att notera att hon inte hade några principiella invändningar mot att Blekinge och Halland i framtiden ansluter sig till det skånska regionförbund som nu håller på att skapas. Vad hon däremot inte kunde ställa upp bakom, som det ser ut idag, var Skåneland som politiskt begrepp. Hennes motivering till detta var att hon inte ville stöta sig med politikerna i Blekinge och Halland, som just nu diskuterar om var man i framtiden ska ty sig. Risken är kanske annars att kommun- och landstingspolitikerna i Halland och Blekinge upplever talet från skånsk sida om Skåneland som en form av "storskånsk imperialism", och att Skånelands möjligheter att enas politiskt, under ett gemensamt regionfullmäktige, därigenom försämras. Detta är kanske inte så dumt tänkt trots allt om man utgår från att det viktigaste är själva enandet, och inte vilken etikett politikerna till en början sätter på Skåneland.

Det slog mig att det är här vi kan spela en roll, genom att på olika sätt utåt verka för att Skånelandstanken sprids och får fäste i den skåneländska befolkningen som helhet. Om vi kan få befolkningen i Skåneland att känna att det finns en samhörighet, kommer politikerna i Halland och Blekinge inte kunna bortse från detta när de slutligen ska ta ställning till vilken/vilka regionala konstellationer dessa båda landskap ska ingå i. Då kommer förhoppningsvis också Skåneland som officiell benämning för regionen som ett brev på posten, när väl enandet har skett.

Låt oss nu med gemensam kraft gå ut och förverkliga drömmen om ett enat och självstyrande Skåneland. För övrigt anser jag att Hannibal på Stortorget i Malmö bör befrias från det tjocka beläte som så obarmhärtigt tynger hans rygg.

Henrik Persson,

ordförande i FSU

Indlæg modtages helst i elektronisk form. Enten som almindelig elektronisk post eller ved angivelse af internet-adresse, hvor ens indlæg findes. Man skriver enten til Ordförande Henrik Persson, eller til undertegnede. Se bagsiden for E-mail adresser. For de der ikke har mulighed for at sende indlæg i elektronisk form, kan indlæg istedet sendes som brev til Henrik Persson, Store Tomagatan 34A:447, 221 00 Lund. Deadline for indlæg til næste nummer er den 24. maj 1997.

På forsiden har vi sat et udsnit fra Mortiers kort over Sjælland og Skåne, angiveligt fra midten af 1700-tallet, men med den oprindelige dansk-skaanske stednavne stavning næsten intakt. Det virker som om det er lavet delvist over Jens Husmans Skånelandskort fra 1677, som er det sidste danske over hele Skåneland. Mortiers kort kan købes i Nordisk Korthandel, Studiestræde 26-30, 1455 København K (kun et stenkast fra Rådhuspladsen). Desværre har de ikke Husmans kort, men til gengæld et pænt udvalg i andre gamle kort over såvel Danmark før 1658, som over Skåne.

Søren Madsen, redaktør på SCANUNG

När man lever i ett tidevarv av agnosticism, ironi och kritiska röster kan det, särskilt för den som är fostrad i en akademisk anda av empirik och källkritik, kännas förlösande att hänge sig till ett visst mått av överdrifter, halvsanningar och direkta lögner. När denna tvivelaktiga information stöder det intryck av verkligheten som man inbillar sig, eller önskar, vara en spegling av det korrekta förhållandet kan det måhända vara skadlig och avtrubba ens förmåga till kritiskt tänkande. Men om det tillrättalagda berättandet förvränger verkligheten från den egna övertygelsen så kan man antingen, som när man läser Alf Åberg, bli förbannad eller, när man läser en bok som "Svenska Krigarbragder", få händelser beskrivna på ett sådant befängt sätt att det endast orsakar nöjsamhet hos läsaren. Jag kan därför inte undanhålla läsarna av Scanung några brottsstycken ur den sistnämnda boken författad av den gamle lögnaren Carl Grimberg själv och hans sekundant löjtnant Hugo Uddgren.

Egentligen räcker bokens rubriker som spegling av dess innehåll. Vad sägs om: "Svenska arméns stoltaste bragd.", "En mästerligt utförd flodövergång.", "En bragd utan like i världshistorien.", "En karlakarl.", "Tappra män." och "Jag är en svensk soldat.".

Angående freden 1658 och Danmarks adelsmäns beteende: "När man ser sådan ynkedom, ser denna brist på ansvarskänsla, detta småsinta åsidosättande av rikets bästa för enskilda fördelar, förstär man, att det måste sluta olyckligt för Danmarks folk. Straffet för dess synder uteblev ej.

Angående tåget över Stora Bält 1658: "På aftonen den 5 februari började den äventyrliga färden. Det dödsföraktande mod och den disciplin, som trupperna visade under denna mörka februarinatt, då isskorpan av trampet upplöstes, så att hästarna sjönko ned över halsleden, och minnet av de skvadroner, som vid Iversnäs plötsligt försvunnit genom isen, stod levande för envar - denna deras hållning är över all beröm." "Köpenhamns befästningar voro förfallna, besättningen otillräcklig; hela folket var slaget med skräck. Så var Danmarks öde beseglat, och det tvangs att ingå på freden i Roskilde, vilket jämte freden i Brömsebro var den värdefullaste fred vårt land någonsin tillkämpat sig, ty bägge i förening gåvo Sverige dess än i dag bevarade naturliga gränser."

Samma anda präglar hela boken. På sida efter sida ger de tappra svenska soldaterna de grymma degenererade danskarna, tyskarna, polackerna och ryssarna så mycket stryk att det uppenbarligen endast beror på Sveriges välvilja och förnöjsamheten med sina "naturliga gränser" att de ej idag har världsherravälde. Man kan som sagt inte annat än le åt de pompösa förljugna berättelserna, men man får samtidigt inte glömma bort att det var böcker som denna som utgjorde våra föräldrars läroböcker i historia och säkerligen är det en grundläggande anledning till varför vi inte har kommit längre än vi gjort idag. En viktig uppgift är enligt min uppfattning således att ge dagens elever en korrekt återgivning av vår historia på det att de må dra sina egna slutsatser.

Mattias Hedberg

En af de ting, der kan siges, at holde en nation sammen, er udveksling af folk mellem landsdelene. Sådan en udveksling kan være forårsaget af mange ting, f.eks. behov for bestemt typer af arbejdskraft og prisen på denne arbejdskraft er en motiverende faktor. Udstationering af militærpersonel eller handelsfolk er en anden mulighed, og familiemæssige forhold en tredie. Den største udveksling er dog sjældne tovejs, den sker når en krigshærget nation mister en landsdel og en folkeflugt udløses i et omfang, der kan grænse til en folkevandring.

Hvilken af disse grunde, der indfluerede på skæbnen i undertegnedes tilfælde vides ikke med sikkerhed, men sikkert er det, at jeg kan sidde her i dag, og fortælle om mine fjerne forfædre, der engang beboede Stjernehuset; familien Ulfstand. En af de mere kendte slægtninge (omend langt ude) er Admiral Ulfstand, der deltog i den værste af alle krige, men Christine Ulfstand er den af Ulfstanderne, der har størst betydning for min eksistens. Hun blev i slutningen af 1300-tallet gift ind i en anden adelsslægt, da hun ægtede Tønne Wiffert, og et af deres børn blev senere indgiftet i den magtfulde Stampe-klan, der bl.a. avlede en statsminister og hvis medlemmer deltog og faldt i 7-års krigen. Det er gennem Stamperne, at jeg har min 12 gange tipoldemor Christine.

Jeg ved ikke meget om familiens tid i Skåne, derfor kan jeg jo passende her indrykke en appel til de der måtte vide noget om Ulfstandernes skæbne. Samtidig vil jeg opfordring alle til, at gå hjem og kigge familiegemmerne igennem; mon ikke der skulle være tegn på at der findes en eller flere slægtsgrene (eller rødder om man vil) på den anden side af sundet, uanset om man bor i Lund eller i Brønshøj? Den trafik, der er mellem de danske landsdele i vor tid (dvs. f.eks. mellem Sjælland og Bornholm), overgår formentlig ikke den trafik der var mellem østersunds og vestersunds i 1600-tallet med mange størrelsesordner.

Bertil Dorch

Det har nyligen producerats en film om Skåne som kulturlandskap. Vissa avsnitt visades på Sydnytt. Bilderna visade verkligen Skåne från sin bästa sida med öppna vidder, plöjda åkrar och pileallier. Filmen är en samproduktion mellan olika kulturinstanser i Skåne, bland annat Malmö museum. Producenten är skåning. Premiärvisningen skall ske för kronprinsessan Victoria, sedan skall den visas i skolklasser i hela Sverige för att öka kunskapen om vårt landskap.

I bakgrunden finns en röst som presenterar landskapet, denna röst talar inte skånska. Den vanliga bilden av vårt Skåne har således visats; Skåne är vackert men befolkningen talar så avvikande att annan röst måste läggas på. Varför skall vi tvingas acceptera detta? Varför har man från centralt håll bestämt att skånska inte är tillräckligt vackert? Varför duger landskapet men inte befolkningen?

Fredrik Bülow

Den som vill lära känna den i skolundervisningen sorgligt försummade skånska litteraturen har all anledning att glädja sig. Mot slutet av förra året utkom nämligen två skildringar av densamma; Skånes Litteraturhistoria I (Vinge, Louise (red.), Corona, 276 sidor, inbunden, cirkapris SEK 328) och Danial Hjorts antologi Röster i Skåne (En bok för alla, 252 sidor, inbunden, cirkapris SEK 50). I båda verken har till den skånska litteraturen räknats inte bara alster av skåningar utan också poesi och prosa av tillfälliga besökare i vars öra den skånska musan har sjungit.

Att Skånes Litteraturhistoria I överhuvudtaget inte behandlar tiden före 1658 är något som många kritiker har slagit ner på. Det berättade Fil dr Per Erik Ljung, en av bokens sex författare, i samband med frågastunden efter ett synnerligen fängslande och vältaligt föredrag på Bellevuegårdens bibliotek i Malmö den 2 februari i år. Ljung tycktes, i motsats till den muttrande äldra herre bland åhörarna som surmulet avfärdade min efterlysning av en fuldständig skildring av den skånska litteraturen med att de äldra perioderna, "de är ju danska" (!), sympatisera med sina kritikers inställning och snuddade vid tanken på et supplementband. Ljung förklarade vidare att författarfruppen hade valt att utgå från 1870-tallet, därför att det var då som en utpräglat skånsk litteratur hade börjat utvecklas.

Verkets första band behandlar tiden fram till 1940-talet och tar bland annat upp 1870-talets litterära pionjärer (inklusive Albert Ulrik Bååth, den skånska poesins fader, 1900-talets landskapslyrik med diktare som Anders Österling, Hjalmar Gullberg och Jacques Werup, den berättande prosan med författare som Ola Hansson, Axel Wallengren (Falstaff, fakir), Piraten och Henning Mankell, samt lundaspexets historia. Även Skånes samhällsförhållanden berörs, och särskild tonvikt lägges då vid pressens utveckling, litteraturkritik och förlagshistoria. Skånes Litteraturhistoria II beräknas komma ut nästa höst.

Avskräckar priset på litteraturhistorien, så är priset på antologien Röster i Skåne, som för övrigt rekommanderas av Per Erik Ljung, desto humanare. Boken är trevlig att bläddra i och innehåller guldkorn som Adam av Bremens beskrivning av Skåne som den vackraste provinsen i Danmark, ett utdrag ur Saxo Grammaticus, ett brev av Tycho Brahe, smakprov på Victoria Benedictssons, A. U. Bååths, Selma Lagerlöfs, Gabriel Jönssons, Frans G. Bengtssons, Fritiof Nilsson Piratens, Artur Lundqvists och Birgitta Trotzigs författarskap, samt inte minst Anders Österlings Ales stenar med den välkända målande inledningen "Där kusten stupar mellan hav och himmel...".

Röster i Skåne är klart prisvärd, och för dem vars ekonomiska situationen inte tillåter några utsvävningar finns den utkomna delen av Skånes Litteraturhistoria tillgänglig på de skånska biblioteken.

Eva Nilsson

Christian V er en noget overset konge i Danmarkshistorien, så derfor er det glædeligt, at Ole Bernt Henriksen (som konsekvent staver Skåne Skaane) for nylig har skrevet en biografi om kongen, der aldrig nåede at blive konge af Skåne, Halland og Blekinge. Selvom både han selv og det skånelandske folk ellers gjorde et ihærdigt forsøg under Skaanske Befrielseskrig 1676-79 for at han skulle blive det.

Bogen drejer sig primært om skabelsen af den danske enevoldsstat, og forholdet til med- og modspillere, ikke mindst Griffenfeld. Og egentlig ikke særlig meget med selve Skaanske Krig. Men har man kendskab til denne vigtige periode i Skånelands historie, er bogen et glimrende supplement til at få indsigt i kongens personlighed, og i hoffet omkring ham, og den indflydelse dette fik på den politik, både indenrigs og udenrigs, der blev ført.

Kongen selv beskrives som en modig, kropslig stærk, flittig, pligtopfyldende og retskaffen mand, men med en middelmådig uddannelse. Han var vellidt af folket, ikke mindst pga sin deltagelse i forsvaret af København 1658, da han var kronprins. Til sammenligning hermed beskrives hans svenske modstander Carl XI som "hensynsløs, og dette sidste karaktertræk adskilte ham markant fra Christian V, der dybest set ikke evnede at være brutal".

Bogen Af Guds Nåde koster 268 danske kroner, og er ganske fortrinlig.

Søren Madsen

FSU's internetgruppe har omdannet og udvidet FSU's hjemmesider. FSU's internet adresse er i den forbindelse blevet ændret til

http://www.geocities.com/CapitolHill/7151/index.html

hvor alle vil kunne finde oplysninger om FSU's virke. Scanung vil også være tilgængelig på de nye hjemmesider som hypertekst.

Og så er det også med stor glæde at kunne fortælle, at Föreningen Skånelands Framtid nu også er kommet på internettet med nogle flotte hjemmesider. Deres internetadresse er

http://hem1.passagen.se/saxo/index.html

FSU's medlemmer opfordres stadig til at deltage i Skånelandsdiskussionerne på Scania-mailinglisten oprettet af Malte Lewan. Der er rigtigt kommet gang i debatten de sidste par måneder. Blandt andet en rigtig god debat om det nye "Snaphanetog", der skal køre imellem Skåneland og Sjælland. Mailinglisten findes stadig på

http://www.df.lth.se/~cml/scania/scania-list.html

Föreningen Skånelands Ungdoms Styrelse

Ordförande Sekreterare Kassör Ledamot Revisor Suppleant

Henrik Persson Johan Wadenbäck Mattias Hedberg Søren Madsen Eva Nilsson Fredrik Bülow

046-390263 046-396517 046-392196 3142 7692 040-153935 046-133100

NEK96HPE@lustudat.student.lu.se k94_jnw@ktek.lth.se JUR95MHG@lustudat.student.lu.se madsen@tac.dk JUR93FBW@lustudat.student.lu.se