Publicerad i Skåneland nr 2 juni 2001

Regional identitet - för demokratins skull

I takt med att världen blir allt mer gränsöverskridande framstår närregionerna som det globala samhällets naturligaste beståndsdelar. Det är i regioner människor lever och verkar i. Och det är utefter regioner näringslivet strukturerar sig globalt. En effekt av regionernas växande betydelse är ökade krav på den regionala demokratin.

Regionala identiteter, så som den skånska, som tidigare haft svårt att finna sin plats i det moderna samhället, framstår då helt plötsligt som en värdefull tillgång. För en välutvecklad regional identitet stärker den regionala demokratin genom att fungera som en legitimerande faktor. Känslan av samhörighet och gemenskap inom den enskilda närregionen blir därigenom det sammanhållande kitt, som främjar ansvarstagande och solidaritet i samhället. Men detta sätter naturligtvis press på de rådande nationella strukturerna, som gör vad de kan för att stävja utvecklingen.

Ett sätt att göra det är att undergräva den regionala identitetens och kulturens ställning. I Sverige görs det bland annat genom att det skånska målas upp som något ont och obegripligt. Till exempel har nationalstatsförespråkare vid tillfälle gått så långt som att beskriva främlingsfientlighet som en naturlig del av det skånska. Hur tokig svartmålningen av det skånska än kan låta är det något vi måste ta på största allvar.

Det kan vi göra genom att aldrig låta grumliga argument mot ett framhävande av regional kultur och identitet stå obesvarade. Vad det handlar om är det måste kunna bli attraktivt för människor att identifiera sig själva som skåningar, vid sidan om andra identiteter. Det gäller särskilt för de 30 till 40 procenten av Skånes befolkning som har sin ursprungliga hemvist utanför regionen, eller som har föräldrar som har det.

Lyckas vi med det blir det på så vis både en vinst för demokratin och för solidariteten i samhället.

Henrik Persson