Publicerad i Skåneland mars 2001

Tankar om den demokratiska utvecklingen

De ekonomiska problemen i Sverige kan få en bättre lösning genom uppdelning i mindre enheter - läs regioner. Ett regionaliserat Sverige blir dessutom i ett slag anpassat till den utveckling som sker inom EU. Det är mångfalden som ger styrkan att klara ekonomiska kriser. Mångfalden i kulturen, språket, sederna och de historiska arven. Mångfald uppstår i de politiska regionala besluten som fattas på en nivå som inte är högre än nödvändigt och som känns närmare för människorna. Inom ramen för det nuvarande politiska systemet lär vi aldrig få enighet om hur kriser skall lösas och om hur framtidens samhälle skall se ut. Alla partier bevakar sina revir och sneglar mot nästa val. Partipiskan vinner ständigt. Medborgarna går till val och röstar på en kandidatlista som en exklusiv krets satt samman. Det kallas för demokrati men den är bara representativ. Inte ens på kommunal nivå fungerar det. Där tillämpas samma system som på nationalstatsnivån. Kommunerna bevakar ständigt varandra så att ingen skall kunna dra fördel av ett uppkommet läge.

I denna mikro och makro värld uppstår låsningar som är förödande för människornas (väljarnas) möjligheter att uppleva en positiv utveckling på mediumnivån (region), där det uppstår ett tomrum och man ger upp. Denna ordning är också en förödande form i ett postindustriellt samhälle. Där fungerar inte längre Taylorismens planstyrning av osjälvständiga individer. I det postindustriella samhället krävs förmåga till individualisering - ansvar, förtroende och ett ständigt lärande och förändrande. Basen för kreativa lösningar på problem och skapandet av delaktighet i utvecklingen måste ligga i folkvalda regionala parlament där personval är den enda valformen. Då kan varje väljare rösta på den kandidat som bäst anses företräda ens egna önskemål om hur framtiden skall utformas. Systemet tvingar dessutom ut kandidaterna på gator och torg under hela valperioden. Är de inte ute och lyssnar och talar om vad de gör så lär de inte bli omvalda till en ny period.

Parlamentet måste naturligtvis ha en arbetsordning som är effektiv. Utskottsarbete blir ett viktigt inslag. Till utskotten kandiderar man inom parlamentet. Sen sker valet med vanligt röstförfarande i parlamentet. Detta sätter stopp för partipolitik och partigruppsmaffior som hela tiden pulvriserar framåtskridandet. Det blir raka rör från väljaren till den valde som sitter i olika utskott. Kanske undrar någon över var oppositionen blir av? Vi har ju vant oss vid tanken att det alltid måste vara ett parti eller partier som opponerar. Opposition måste inte ligga på en partinivå. Det räcker med individnivå. Så fungerar det ju överallt i samhället redan i dag. Varför inte i ett parlament? I alla diskussioner mellan de valda i utskott och i parlament sker en naturlig brytning mellan åsikter som så småningom genom röstning resulterar i ett majoritetsbeslut. Det blir en levande process i en demokrati som står nära de som berörs, väljarna.

Skåneland (Blekinge, Bornholm, Halland och Skåne) har en egen 1000-årig gemensam historia, kultur och har en gräns som är lika gammal och naturligt utstakad gentemot omgivande regioner. Jag förespråkar starkt att ett personvalt parlament etableras för Skåneland. Vågar våra politiker ta detta steg eller sitter de fast i förlegade former som snart bara har till syfte att skydda partinomenklaturan, som man själv är en del av, mot upplösning.

Gert Björk