Publicerad i Skåneland juni 2000

Rolf Tufvessons besök på årsmötet

Till vår stora glädje gick det att locka Region Skånes utvecklingsansvarige Rolf Tufvesson till FSFs årsmöte den 15 april. Tufvesson satt först ett ögonblick i ett hörn och läste och kom sedan upp på estraden i Eslövs medborgarshus. Med mikrofonen i hand inledde han med precis det vi ville höra:

"Det är mycket roligt att vara här. Man kan inte nog betona vikten av vad er typ av organisation gör för den skånska legitimiteten."

Tufvesson berättade vad som sker och har skett i regionen. Han kom in på frågor som styrelsen ställt till honom i ett e-mail. Han visade bilder och allt varvades med muntliga frågor och avslutades med en ren frågestund.

Rold Tufvesson pekade på en karta och kallade Danmark "vårt moderland". Vid ett annat tillfälle talade han om Danmark som "moderland...eller broderland". Han talade om "den svenske kungen och vår danska drottning". Han gör lite sådana markeringar - det behöver inte vara helallvarligt.

Organisationen Region Skåne

Tufvessons ansvarsområde är "allt det som ligger utanför sjukvården", dvs allt som är roligt, enligt honom själv. Han säger att i praktiken har Region Skåne väldigt lite inflytande. Men vi i Region Skåne har i alla fall tagit över den statliga kulturpåsen, vilket inte Region Västra Götaland gjort. Det är något som kulturminister Marita Ulvskog tydligen inte gillar alls. Han säger vidare att vi i Skåne hellre hade kallat regionfullmäktige ett "Skåneparlament".

Region Skåne, framtiden och staten

Tufvesson säger att det kan tyckas gå långsamt med arbetet bort från att se Region Skåne som en ren administrativ sjukvårdsorganisation, men den som studerar gamla pressklipp ser en markant förändring i fokus efter sommaren till förmån för de regionala utvecklingsfrågorna.

Han tycker att det är "groteskt" att som man nu gör göra en utvärdering av regionförsöket mitt under pågående försök. Men trots allt verkar den s k PARK (Parlamentariska Regionkommittén) se relativt positivt på regionförsöket i Region Skåne. Region Skånes företrädare har haft nära kontakter med medlemmarna där. Det blir en färdig utredning till hösten i PARK.

Måndagen före årsmötet träffade regionrepresentanterna i utvecklingsberedningen biträdande finansminister Lars-Erik Lövdén. Nu var det mest positiva signaler som de fick från Lövdén. Det verkade överraska även Tufvesson med tanke på hur Lövdén "inkompetensförklarat" i stort sett hela regionledningen (Tufvessons ord) i Helsingborgs Dagblad tidigare. Men trots allt ska vi nog inte räkna med att regeringen kommer att tillåta någon utveckling av Region Skåne med ännu större självbestämmande. Det verkar som om vi får vara tacksamma om regionförsöket får fortsätta.

De tydligaste motståndarna till ökat regionalt självstyre i regeringen är kulturminister Marita Ulvskog och näringsminister Björn Rosengren. I nuvarande regering finns inte längre någon stor förespråkare för regionförsöket. Inrikesminister Jörgen Andersson från Halmstad i förra regeringen var faktiskt pådrivande. Att han sa de saker han sa vid invigningen av Region Skåne (närmast hotade skåningarna) kan Tufvesson, efter publikfråga, tänka sig bero på att han var tvingad från Stockholm av sina egna.

Strategitänkandet

Tufvesson gillar förhandlingspolitiken/-rollen. Han tror på den. Han tycks sätta den i kontrast till blockpolitik och fasta positioner. Han talar en hel del om samsyn. Det regionala utvecklingsprogrammet togs i full enighet (samtliga partier!). Det var viktigt för Tufvesson. Han jobbade hårt för det. Lite av hans tema verkar vara profil och resultat. Och marknadsföring.

Det utkämpas många interna strider som man aldrig ser bakom projekt och sådana program som det regionala utvecklingsprogrammet. Tufvesson fick sätta hela sin auktoritet bakom att framsidan skulle se ut som den gör med en enorm fladdrande skånsk flagga.

Han tycker man ska lära av Norrland när det gäller bevakning av regionala intressen, inte minst i riksdagen. Norrlänningarna verkligen mobiliserar, enas och får resultat!

På en fråga från Henrik Persson om vad FSF kan göra för den regionala utvecklingen, så håller Tufvesson med Henriks förslag om att vi bör "berätta och prata utåt". Men, understryker han, det viktigaste är nog att Region Skåne kan uppnå resultat. Han ger exempel på frågan om gruvorna på Österlen, som han tycker skapade en profil för Region Skåne.

Tufvesson ger exempel på också en liten fråga (liten för skåningarna i gemen) som kan vara viktig, som symbolfråga: Dragörfärjorna. Han säger att man nästan kan säga att han är oenig om det mesta med Reepalu. Inte desto mindre gick de ut tillsammans här. Att det ändå inte blev resultat visar hur långt bort Stockholm ligger.

Tufvesson menar att vi som jobbar med regionala utvecklingsfrågor (han tänker inte minst på Region Skåne), måste visa "seriositet". Annars avvisas vi delvis som tokstollar. (Det märks att han är skåning och känner till klimatet.) Han säger att vissa moderater är lite väl "yviga" i sitt argumenterande/handlande och nämner moderaternas motion i Region Skåne om skånsk nationalhymn.

På en fråga om det behövs ett särskilt skånskt/skåneländskt parti, så svarar han inte överraskande nej. Han vill gärna se kristdemokraterna som ett parti som kan tillvarata de regionala intressena. I kristdemokraterna är de tämligen överens på riksplanet och det regionala planet. Han berömmer också folkpartiet. Moderaterna är kluvna på regional och statlig nivå. Moderatledaren Carl Bildt var en mycket stark motståndare till regionförsöket. Socialdemokraterna har generella ideologiska problem på detta område.

Närmaste omvärlden och influenser

Tufvesson säger att bornholmarna är mycket mycket mer intresserade av Skåne än köpenhamnarna. Det visar att gamla historiska band lever kvar i modern tid - Skånelandsregionen. Han varnar för att Öresundsregionen kan tippa över till Danmarks fördel. Tufvesson tillhör dem som gärna vill se ett Öresundsparlament i förlängningen.

Han ser Blekinge som lättare att få med i en framtida version av vår region än Halland. I det senare landskapet finns i princip inget intresse alls. På partinivå kan det finnas åtminstone något av ett visst intresse från Blekinge.

Han ser det moderna Tyskland som en modell i flera avseenden. Framför allt vad gäller den federala strukturen, men också annat. Tufvesson säger att hela regionaliseringen startade med EU-medlemskapet. Han säger att EUs grundtanke är Regionernas Europa.

Symbolfrågor

När Tufvesson tog upp den skånska språkfrågan med kristdemokraternas riksdagsgrupp, så trodde de att det var ett skämt. Det tror de nog fortfarande. Han gjorde väl ett dåligt jobb i att förklara, antar han. Han ska försöka igen. Både Sverige och Skåne skulle kunna få stora pengar från EU, som skånskan fick viss status. Det är synd att gå miste om de pengarna! Tufvesson tycker den skånska språkfrågan är viktig. Han gav bort Skånsk-svensk-dansk ordbok till ledamöterna i utvecklingsberedningen som julklapp. Det var populärt.

Han säger om den skån(eländ)ska flaggan att det har gått ut en rekommendation till Skånes kommuner från regionens sida om att använda flaggan "och vi kommer att göra det igen" (gå ut med rekommendation). I hans hemkommun Helsingborg fungerar det väl, framför allt genom tjänstemannen Bengt Lindskog, så där flaggar man på flera ställen både med EU-flaggan och den skånska flaggan (och dessutom en del rent historiska flaggor som den nordiska ibland).

Så tillhör Tufvesson dem som går omkring och gärna kikar om flaggan har rätt mått och det har de sällan tyvärr.

Tufvesson berättar en episod om hur han vid en väginvigning fick de vanliga blågula symbolerna, med ett blågult band att klippa. Då viskade han till den informationsansvarige på Vägverket att egentligen skulle det varit skånska färger. Och nästa gång så var det mycket riktigt ett gulrött band att klippa och skånska flaggor. Han ler. Han talar om myndigheternas lyhördhet mot Region Skåne och ett bra samarbete.

Han lovar att det blir en skånsk flagga över den Skånegård vid brofästet som Region Skåne ska ansvar för.

Tufvesson talar om en särskild skånsk vecka på Expo 2000 i Hannover (börjar 1 juni). Den blir riktigt skånsk, säger han, eftersom han själv leder den skånska avdelningen.

Vår nye vice ordförande Jens Pålsson frågar om inte bakgrunden skulle varit röd på Region Skånes vapen. Tufvesson svarar att han inte kan det där heraldiska. Det var fram och tillbaka, med det där. Men nu har vi det vi har. Det kommer inte att ändras i överskådlig framtid i alla fall.

Tufvesson observerar att FSF varit hårt engagerade i kulturskattsfrågan. Han tror om han ska vara helt ärlig inte jättemycket på det. Bland hans kolleger är det många som egentligen är ganska tydligt ointresserade.

På en publikfråga, så menar han att Magnus Stenbocksstatyn bör stå kvar i Helsingborg. Det skrev han också i remissen till kommunfullmäktige/nämnden i Helsingborg. Den representerar ett kulturarv. Han tror mer på att uppföra andra statyer, som representerar mer positiva saker. De två som stod bakom Stenbocksmotionen i Helsingborg var inte alls intresserade av regional skånsk identitet, utan bara flummig fredssymbolism, påstår Tufvesson.

Jag, artikelförfattaren, förklarar att det finns två olika sorters språkbruk för att kategorisera Öresundsregionen och företeelser i denna: "skånsk-själländsk" och "svensk-dansk". Det senare har t o m använts om Tycho Brahe! Jag frågar om Tufvesson aktivt kan komma att stödja att man använder uttrycket "skånsk-själländsk". Det säger han javisst till, men att han faktiskt redan gör det lite då och då, när han stöter på det. Jag vill att han ska gå ut i media, så att man har en nyckelperson att hänvisa till. Han övertygar när han säger att han verkligen ska ta förslaget till sig.

Så avslutades Rolf Tufvessons framträdande hos vår förening efter två timmar. Rolf Tufvesson stannade med andra ord en timme mer än vad vi hade planerat, vilket var mycket glädjande! Tyvärr hade han inte tid för lunch, men det hoppas vi blir en annan gång. Vi övriga hade en god lunch och fortsatte därefter med årsmötesförhandlingarna.

Malte Lewan Neelsen