Publicerad i Skåneland oktober 2000

Arbetets konkurs och regionalismen

Arbetet har gått i konkurs. Riksomfattande LO ville till skillnad från skånska LO inte rädda tidningen. Det skulle inte förvåna om det beror på att det inte var en Stockholmstidning utan bara något i periferin här nere. Flera medarbetare på Arbetet och andra intressenter har varit inne på den tolkningen. Regionalismen är väldigt beroende av den allmänna mediabildens utseende. Hur påverkar då Arbetets konkurs?

Man kan försöka se det positiva: Arbetet har länge beträffande regionalismen varit i stort sett värdelös på sina ledar- och debattsidor. Där går inte mycket förlorat. (Insändarsidorna är en lite annan sak.) Snarare har dessa ledarsidor varit ett tecken och en påminnelse på att man fortfarande i Skåne år 2000 helt kan ignorera den regionala frågan. Detta föredöme för Skånes 1900-tals nationalstatscentrerade perspektiv slipper vi.

Artiklarna saknar man mer. Jag menar att Arbetet har hållit en god kvalité på sina artiklar. Där kunde man se den första bilden på Region Skånes vapen. Där läste jag för första gången att Region Skåne skulle anta den s k skånska flaggan. Vi förlorar därmed en viktig journalistisk källa i Skåne. Det blir mindre media i Skåne för den som är riktigt intresserad. TV som Sydnytt har en tidning mindre att hämta regional nyhetsrapportering ifrån. Det blir mindre regionalistiska nyheter också. Tyvärr.

En sak som nog kan ses som positivt med konkursen, är att det blir en tidning mindre i Skåne att hålla reda på. Mediabilden blir mindre splittrad. Arbetets läsare kommer väl så småningom att gå över till Sydsvenskan eller Skånskan och det blir lättare att med en artikel nå många skåningar och att också följa vad många andra skåningar läser. Det återstående medierna blir på så sätt mer allmänskånska. Sverige har redan vad Skåne inte har: DN och Svenska Dagbladet. Vi närmar oss, nu när Arbetet försvunnit.

Malte Lewan Neelsen