Statyer

Man bör ta bort de svenska erövrarstatyerna från skåneländska gator och torg. Det finns flera skäl.

1. Dålig historielektion

Det mest grundläggande problemet är att erövrarstatyerna, på bästa plats, implicerar en osann historieskrivning. Det är inte statyerna i sig som är problemet utan deras placering, utformning och deras explicita sockeltexter. Minnesmärkena är inte bara historiskt neutrala kvarlämningar som man kanske kan lockas tro. Genom sin strategiska placering i gatubilden tenderar de till att, hos gemene man, slentrianmässigt tas till intäkt för ohistoriska resonemang gällande en viktig period av den egna stadens historia.

Många förutsätter t ex att Karl X och Magnus Stenbock inneburit något positivt för städerna Malmö respektive Helsingborg just genom att personerna annars inte skulle hedrats på det sätt man har gjort. Man kan t ex få höra att Stenbocks historiska roll skulle vara att "vakta staden" (en intervjuad i Helsingborgs Dagblad, 1999-03-18) eller att han skulle vara "the big local hero" som turistguiden fått för sig. Ofta står t o m den ohistoriska implikationen helt enkelt i klartext, som på Stenbockstatyns sockeltext: "Fosterlandet åt Magnus Stenbock. Snillrik fältherre, tapper krigare, ädel människa. Stor i lyckan, större i olyckan". (Sanningen är att Stenbock straffade helsingborgarna hårt för att de varit så danskvänliga och försvarat sig mot hans invasion av staden och Karl X satte själv aldrig sin fot i Malmö utan erövrade staden, utan något folkligt stöd förstås, genom en attack mot Danmarks huvudstad innan han dog blott två år senare.)

Ofta är det bara en liten skara människor, som specialstuderat ämnet, som inte direkt accepterat hyllningsstatyernas budskap. Den som tror att nästan alla stadsinvånare utan problem kan skilja statyns positiva bild av den avbildade ifrån den historiska verkligheten har en ytterligt naiv syn på genomsnittsinvånarens kunskaper i ämnet. Dessutom räcker det ofta inte långt att bara registrera enkla historiska fakta för att _förstå_ historien. Den svåra biten av historieförståelse är ofta att ta till sig fakta _på djupet_ med dess vidare konsekvenser, perspektiv och tänkbara jämförelser. Detta gör man bäst i en tydligt kunskapsinhämtande miljö som t ex ett museum. Det finns flera museer runtom i Skåne som kan ta emot sådana minnesmärken.

[ De argument mot erövrarstatyerna som nu följer är något mindre tunga mot statyernas långtida närvaro i gatubilden. Man kan t ex fråga sig om någon konkret blivit mer krigisk, om Öresundssamarbetet blivit lidande eller om den regionala identiteten tagit skada genom statyernas närvaro. Svaret kanske hittills lyckligtvis bara är 'sällan' och 'svagt'. Det är dock naturligtvis svårt att överblicka långtids- och sidoeffekter. Och svaret kan också se annorlunda ut om tio eller tjugo år. Och i första hand är det kanske själva handlingen att ta bort statyn och sedan det faktum att man tagit bort den olämpliga statyn som ger _positiva_ signaler. Och inte minst är samhällsdebatten kring en statys borttagande en _medvetandeprocess_ där man lär känna sin egen identitet. ]

2. Krigssymboler

Statyerna är ganska direkta symboler för krig, men också erövring och brist på respekt för en lokal befolknings vilja. De har ett negativt budskap. Istället kunde de ersättas med något positivt, t ex skulpturer som handlar om fred och/eller gränsöverskridande samarbete.

3. Öresundssamarbetet

Statyernas tema är fiendeskapen med Danmark. I flera av städerna är statyerna t o m bland det första som möter en besökare västerifrån. För somliga danskar är statyerna negativa symboler då de fått klargjort sig sambanden.

4. Stärka regional identitet och särart

Från flera håll görs nu ansträngningar att stärka den regionala identiteten. Man menar att en stark regional identitet ger starka positiva känslor. Region Skåne, Öresundskomiteen, landshövdingen, media som Sydsvenskan och många andra har uttalat sig för det. I det sammanhanget kan det vara en god idé att markera sin historiska identitet genom en tydlig strategi där man håller Skåne rent från svenska erövrarstatyer. Avsaknaden av en företeelse kan vara identitetsbildande på precis samma sätt som existensen av en sådan, om folk skapar sig ett medvetande om det. Även om Skåne idag utan några problem är en del av Sverige så är det en viktig del av vår särart idag att vi en gång inte ville bli svenskar. Statyerna försvagar denna historiska särart genom att implicera en helt annan, högexponerad och uppenbarligen felaktig, uppfattning om det historiska förloppet.

Det finns en allmän invändning mot att ta bort statyerna som denna text ännu inte berört. Man säger att statyerna nu tillhör stadsbilden och är väl inarbetade symboler för städerna. Det är en marknadsföringsfördel, säger man. Men så har det delvis blivit för att man _valt_ att använda just statyerna, bland många andra alternativ, på detta vis som symboler på turistkartor m m. Och genom denna halvt kontroversiella användning ställer man argumenten om dålig historielektion, krigssymboler, Öresundssamarbetet och den regionala identiteten verkligen _på sin spets_, dvs att om argumenten som framförs i denna text mot exponering av erövrarstatyerna håller så blir statyerna tvärtom _sällsynt dåliga_ symboler för städerna och förtjänar att omedelbart bytas ut mot något mer positivt!

I övrigt kan det finnas andra skäl mot ett borttagande som estetiska, "statyn är stilig" eller "originell" eller rent strukturkonservativa, "den har ju alltid stått där" som inte denna text kan bemöta annat än att mena att oavsett om man håller med så har de fyra argumenten att ta bort statyn har en helt annan tyngd.

Malte Lewan Neelsen