Är det revanschism när vi ibland talar om oförrätter som begåtts mot skåningar i historien? Finns det några skäl alls att tala om dessa?

Ja, det finns några skäl, men inte några revanschistiska. Vi försöker undvika sådant. Skälen som emellanåt trots allt finns att tala om den delen av historien är:

A. Det kan helt enkelt handla om rätten att tala om dessa oförrätter. Det kan i några fall röra sig om att provocera för att testa att öppenheten i en fråga är total. Men, det ska tilläggas, att det är absurt att svenska oförätter för 350 år sedan skulle ge upphov till animositet idag. I den mån det finns någon sådan tendens alls, så ska den bekämpas parallellt.

B. En aktör kan i några andra fall vilja provocera för att få information om existerande icke-uttryckliga attityder och perspektiv som människor har om svenskar och danskars historia. På så sätt kan man få folk att tänka och reagera.

C. Det är ett slag mot den etniska nationalismen i Sverige när man ser till att vissa får klart för sig att deras enhetliga "svenska folk" tidigare bestått av historiska grupper som sett sig som arvefiender. Det drar lite undan mattan för en del ursvenska, felaktiga drömmar.

D. Det ger kunskap om vad vi i allmänhet i Skandinavien gjorde mot varandra för bara tre sekler sedan. Det är en ganska nyttig läxa i krigens idioti på hemmaplan. Det är inte bara främmande muslimer och östeuropéer som har sysslat med sådant. Lektionen kommer på ett plan närmare oss.