Publicerad i Sydsvenskan 17 feb 2000

Skånskan får en ny och viktig roll

Replik till Gunnar Ringmark och Margit Hellesöy den 10/2.

Det är tydligt att både Gunnar Ringmark och Margit Hellesöy ser på skånskan från ett likartat perspektiv. Det som verkligen räknas är det svenska riksspråket medan skånskan bara är acceptabel som en slags hembygdskuriosa, utan nutida relevans. Talet om ett skånskt språk avvisas som något konstgjort och oönskat, samt som ett underförstått hot mot den nationella svenska sammanhållningen. Skillnaden mellan de båda verkar mest bestå i att Ringmark till en viss gräns verkar vilja försvara bygdemålen medan Hellesöy ser dess utrotning som ett naturligt och önskvärt fenomen.

Kontentan blir emellertid att ska de lokala skånska dialekterna och bygdemålen försvinna så ska de ersättas av rikssvenska och inget annat.

Denna typ av hållning är väl förståelig om man ser på världen utifrån ett föråldrat folkhems- och nationalstatsperspektiv.

I en gränslös och mångkulturell värld, stadd i ständig förändring, får skånskan i stället en ny och viktig roll att spela som regionalt språk. Med den ökade internationaliseringen följer nämligen också en tilltagande regionalisering. Regionala identiteter får då plötsligt ett nytt och betydelsefullt värde.

I de skånska dialekterna finns dessutom många ord, så som vann, lomma och forskillig, som vi helt eller delvis har gemensamma med danskan. Genom att lära ut skånska i skolorna, på frivillig basis, kan man framhäva likheterna mellan skånskt och danskt och därigenom underlätta integrationen av Öresundsregionen. Gränsen mellan Sverige och Danmark blir därigenom mindre definitiv och mer flytande, samtidigt som det mångkulturella idealet bejakas.

Att detta skulle hota rikssvenskans ställning avfärdar jag som rent nonsens. Det svenska skriftspråket är bevisligen djupt rotat i Skåne, så det regionala språket lär knappast försvåra hävdandet av det svenska språket. Lite nya impulser från danskan skulle dessutom säkert bara berika utvecklingen av svenskan, och tvärt om. Slutligen vill jag bara säga att kulturell utveckling inte nödvändigtvis behöver vara det samma som kulturell likriktning.

Henrik Persson
Malmö