|
Publicerad i Sydsvenskan 8 feb 2000 Förståelse krävs för Skånelands egenartIntegrationsminister Ulrica Messing skriver ett inlägg den 17/1 på "Aktuella frågor" under rubriken "Minoriterernas ställning stärks" att minoriteternas kultur och historia skall föras in i skolans läroplan. Artikeln är föranledd att Sverige nu ratificerat Europarådets konventioner om nationella minoriteter och minoritetsspråk, vilket är positivt. Det framgår att judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar kommer att omfattas. Man kan dock fråga sig varför det är så, att samtidigt som särskilda åtgärder införs för dessa grupper och de ges särskild status, så kommer andra grupper helt bort i diskussionen. Det senare gäller framför allt folken i de gamla danska och norska landskap, som 1645 och 1658 hamnade under svensk överhöghet, och som idag har en tydlig regional identitet. För t ex Skåneland är behovet precis lika stort för förståelse för den kultur och historia som hänger samman med regionen, som för samer eller tornedalingar. Särskilt med tanke på att Skånelands historia till största delen inte sammanfaller med Sveriges. När regionen helt och fullt accepterades som "fullvärdig medlem" på linje med övriga svenska landskap skrev man faktiskt år 1720 - mindre än 300 år tillbaka i tiden. I dagens svenska läroböcker behandlas Skånelands historia och kultur från vikingatid och ända fram till 1800-talets mitt på ett ytligt sätt och betraktades med uppsvenska ögon som en synnerligen besvärlig perifer provins i det svenska rikets utkant - "ett utrikes land inom rikets gränser". Enda ljuset från Uppsveriges horisont under denna tid är Linnés utmärkta skånska resebeskrivning från 1749. Både Linné och andra svenskar som under 1700-talet och tidigt 1800-tal besöker Skåneland och för anteckningar understryker, att åtminstone skåningarna både språkligt och kulturellt är mera lika danskarna än svenskarna i de flesta sammanhang. Mycket av det som konstaterades om Skåne då, är relevant än idag och som bekant kan man inte bygga för framtiden om man inte har en riktig historisk grund att stå på. Att Skåne(land) än idag står utan egen skolundervisning i regionens historia är ytterst pinsamt för den skånska kultur och politikereliten som förtigit frågan under flera decennier. Det är emellertid lika pinsamt för Sverige som civiliserad nation att låta delar av befolkningen stå i blind okunskap om sin egen historia. Ytterligare en dimension gör sig gällande i fallet Skåneland. Man bör betänka att det är just de gamla historiska, kulturella och språkliga banden mellan Skåneland och Danmark som kommer att återknytas och stärkas betydligt genom den kommande integrationen i Øresundsregionen. Det måste ligga inom möjligheternas ram att skåneländarna skall få del av samma rättigheter som de av Messing och regeringen nu utropade minoriteterna har inom Sveriges gränser. Allt annat skulle vara ett hinder för det mentala brobyggandet. Gert
Björk (ordf) |