Publicerad i Arbetet 27 juli 2000

Orätt inget för skåningar

Givetvis har etnologen Kjell Hansen rätt när han vidhåller att danskhet på 1600-talet inte går att jämföra med vad vi idag menar med danskhet. Något annat har vi heller inte påstått. Och att nationalkänslan är ett sentida fenomen kan vi också vara överens om. Vi kan dock inte bortse ifrån att det i Skåne och även i övriga Danmark fanns en fast förankrad stadsbildning vilket inte minst existensen av Jyllands, Själlands och Skånes lag bevisar. Den Skånska lagen, från 1200-talet, lär dessutom vara den äldsta. Vad annat hänvisade man till när fredstraktaten upprättades i Roskilde den 26 februari 1658? I artikel 9 skrevs bl.a. om folkets rätt i de erövrade landskapen: ". . . blifva vidh deres vanlige rätt, lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade, . . .". Så nog hade den skånska menigheten en form av statstillhörighet, men även denna vill kanske Kjell Hansen negligera.

Vi vidhåller, trots Kjell Hansens försök att tona ner, det hårresande i att överhuvudtaget nämna Sörmlands och Norrbottens regionala historia tillsammans med en härtagen provins som Skåne. Då gräver man sannerligen inte så djupt trots att Kjell Hansen menar att detta är forskarnas skyldighet. Den inflyttade författaren Bobby Andström har grävt Malmös historia för att kunna skriva sin bok "Malmö - stad i världen". Han blir förskräckt över vad han finner: "Här har härjats och plundrats, mördats och bränts i en omfattning som för tankarna till dagens Balkan. Danskarna har anfallit, svenskarna har svarat med samma mynt. Danskarna har hämnats, svenskarna slagit tillbaka. Härar har marscherat kors och tvärs, skjutit och bränt, belägrat och våldtagit, spetsat på pålar och varit allmänt omänskliga. Stundom har man använt den brända jordens taktik, tagit gisslan, hängt bönder och andra som inte följde utdelade order. Man kan konstatera att Skåne under århundradena lidit svårt av krig". Och nog var krigen många, kanske ett världsrekord med minst 33 större krig över en period av fyrahundra år. Alltså i snitt minst två krig per generation. Mellan åren 1658 - 1720 minskade Skånes befolkning med 38 % genom utskrivningar till krigstjänst på Balkan, flykt till Danmark, svält, eliminering av oppositionella m.m. Kommer Kjell Hansen att beskriva detta lidande för skåningarna och kanske ur detta material finna en förklaring till skåningens flegmatiska läggning?

Kjell Hansen menar med rätta att den regionala historien behövs. Men påstår sedan att den inte behövs för ökad regional självständighet. Vi vill tvärtemot hävda att historisk kunskap är en av flera nödvändiga identitetsskapande faktorer för en lyckad politisk regionalisering. Det historiska perspektivet hjälper oss att återerövra vår regionala identitet och legalisera den politiska utvecklingen.

När Kjell Hansen poserar framför Konsum markerar han en tydligt nutidsorienterad attityd. Om han har förstått betydelsen och innebörden av att framställa den skånska historien så borde han ha poserat framför Libers hög i Lund, den tingsplats där många viktiga beslut fattades och där Danmarks kungar valdes.

Tyvärr kan vi inte undertrycka våra onda aningar om vad projektet "Skånsk historiebok på Nätet" kommer att resulterar i. Vår förening har i sina led författare och autodidakta forskare som grävt i historiens giftskåp. Med dessa kunskaper går vi naturligtvis till de politiska beställarna, valda av skåningar, och begär en kritisk granskning av hela projektet. Ty, som det är skrivet i den Skånska lagen från början av 1200-talet: "Haui that Skanunga aerliki maeaen, toco vithar oraet aldrigh aen". Fritt översatt till att eftersom skåningar är ärliga män så gillar de ingen orätt i sitt land.

Föreningen Skånelands Framtid
Gert Björk
Søren Madsen