Helsingborg - en danskfientlig enklav i Skåne?

I dag, när invånare och makthavare i skånska och halländska städer som Halmstad, Christianstad, Lund, Engelholm och Ystad värnar om det danska kulturarvet och visar stolthet över det danska ursprunget går Helsingborg åt motsatt håll. Magnus Stenbock, denne svenske fältherre som slutligen 1710 såg till att Skåne för evigt slets bort från det danska moderlandet, var gentemot skåningar i allmänhet och helsingborgare i synnerhet en cynisk och arrogant herre. Många av dagens helsingborgare har förfäder som med vapen i hand både 1675-79 och 1709-10 gjorde allt för att slippa bort från det svenska herradömet och i dag tackar man dessa frihetskämpar genom att närpå helgonförklara mannen som slutligen såg till att den svenska överhögheten blev permanent. För "tilltaget", att känna större samhörighet med Danmark än med Sverige, straffades helsingborgarna gruvligt under de följande 150 åren som följde på slaget 1710. Den tidigare så välmående staden lämnades under två mansåldrar att helt enkelt tyna bort och dö som straff för dess invånares väpnade kamp mot svenskarna.

I ljuset av denna behandling är det en psykologisk gåta att Helsingborg, den skånska stad som geografiskt sett ligger närmast Danmark, i dag uppvisar så mycket storsvenskhet och danskfientlighet. Man vägrar där envetet inse att statyn över Stenbock är ett hån mot både danskar och skåningar, ett förolämpande beläte som istället snarast borde förpassas till historiens bakgård. Går man vidare in i stadens rådhus förvånas man ytterligare över de storsvulstiga motiv som pryder blyfönstren där. Flygande svenska fanor och segerleende karoliner, motiv helt värdiga ett klubbhus i en svensk fosterlandsförening på 1930-talet. Ingenstans finns de skåningar omnämnda som byggde upp staden eller som dog i frihetskampen mot svenskarna. Det är som om Skåne 1658 blott legat där likt en borttappad juvel vilken svenskarna helt odramatiskt och utan minsta protester från skåningarna plockade upp och placerade i den svenska kungakronan - längst bak. Vid en vandring i och omkring Helsingborgs rådhus samt på stadens museum får man således intrycket av att just detta är den helsingborgska versionen av Den Historiska Sanningen.

I tider när kommunismens murar fallit i Europa och tidigare kuvade länder rest sig, vält erövrarnas statyer och tagit fram den demokratiskt formade historien borde det väl rimligtvis vara dags att göra så även i det demokratiskt styrda Helsingborg!? Att förneka eller förvanska sin stads, sin regions eller sitt lands historiska ursprung är faktiskt den bästa förutsättningen för ett ökat ifrågasättande av historien - både av dagens generation och av kommande. Resultatet av detta kan komma att bli förödande! Visst är Helsingborg i dag en svensk stad och har så varit i snart 350 år, men en ovetande besökare får intrycket av att den varit svensk i evigheters evighet. Man bör emellertid aldrig glömma bort att informera om att staden varit dansk i minst 550 år dessförinnan. Det danska arvet bör framhållas och respekteras, precis som man bör hedra de skåningar av dansk börd som en gång skapade de förutsättningar utan vilka staden Helsingborg inte skulle existerat i dag. Första steget i den riktningen borde vara att omedelbart forsla bort Stenbocksstatyn!

Skåneland februari 2000
Jonny Ambrius