Refucerad i Sydsvenskan, Aktuella frågor 1 mars 1999:

Ge Skåne egna lagar

På ett möte i Lund presenterades en tvärvetenskaplig studie, den s k Barriärutredningen, gjord av forskare vid Lunds Universitet om möjligheter och hinder i Öresundsregionen. Sydsvenskans ledare skrev dagen efter (99-02-27):

"Många olikheter mellan regelverken kommer inte heller att utjämnas. Om det skapas särregler för Skåne - någon form av Lex Öresund - blir svenska staten i nästa steg tvungen att inleda integrationsförhandlingar mellan Skåne och Halland. Och det har regeringen ingen önskan att göra, slog UDs statssekreterare fast i Lund igår."

Då kanske det ligger nära till hands att retoriskt fråga sig om den tyska regeringen på samma sätt befinner sig i permanenta integrationsförhandlingar mellan t ex Schleswig-Holstein och Niedersachsen? Nåja, man ska inte inbilla sig att det är helt problemfritt att de tyska delstaterna har olika lagar, men det kan ses som ett pris som man får betala, dels för närhetsaspekten av demokratin, dels för att en lyckad anpassning till en regions unika förutsättningar ska kunna ske.

Samtidigt inställer sig en helt annan fråga: har man ändrat sig i Stockholm? I november kunde man läsa följande från en intervju med näringsminister Björn Rosengren i Helsingborgs Dagblad (1998-11-06): "Särskilda Skåneregler och lagar är en möjlighet. Man måste vara öppen för det." Så har man nu fått kalla fötter? Handlar det om den ökande rädslan i Stockholm för uppstickaren Skåne som Per T Ohlsson för på tal på ledarplats nästa dag (99-02-28)? Det är inte lätt att veta. Uttalanden görs och beslut tas och vi härnere sitter snällt och lyssnar. En annan möjlighet är förstås att Rosengren och UDs statssekreterare helt enkelt inte talat ut först. Vi kan kanske hoppas på att Rosengren snart lugnar oss på detta område?

I en artikel med samma tema lite senare i samma tidning citerar Sydsvenskan statssekreteraren: "Och regeringen avvisar blankt tanken på att ge Skåne en särställning i Sverige, för att minska skillnaden mot Danmark. - Då skulle vi ju bara flytta problemen till Hallandsgränsen, säger Sven-Eric Söder."

Nu är möjligen Halland ett dåligt exempel eftersom Halland eller åtminstone södra Halland vore en kandidat att komma med i en befolkningsmässigt starkare treklöverregion Halland, Blekinge och Skåne. Region Skånes styrelseordförande Carl Sonesson har uttalat att han "inte [är] främmande för [att] geografiskt utöka regionen" i en intervju i Sydsvenskan (98-11-04). Så låt oss ta oss friheten att förenkla Söders resonemang genom att tala om Smålandsgränsen istället.

Som jag ser det vore det alldeles utmärkt att flytta en del av problemen från Öresund till Smålandsgränsen av framför allt två skäl. Det ena är att det ter sig klokt att portionera ut lagstiftningsskillnader något så när jämnt och inte samla alla skillnader kring en viss gräns eftersom den då blir väldigt skarp och åstadkommer en obalans för angränsande områden (här: Skåne och Själland). Men det får givetvis inte gå till överdrift så att områdena blir alltför små. Därför bör kanske Region Skåne utökas. Att sedan lagarna i regionen bör sättas på platsen, dvs av regionfullmäktige, är en annan sak.

Det andra skälet är att gränsen i Öresund har fått en oerhört stark psykologisk laddning. Man ser t ex hur samma artikel i Sydsvenskan illustrerar detta genom att tala om olika "folkslag", alltså danskar och svenskar (inklusive skåningar!). Genom att ovanpå denna månghundraåriga mentala gräns lasta samtliga skillnader mellan svensk och dansk lagstiftning kan Öresund verka som en nästan oöverstiglig skiljelinje. Det är viktigt att tänka på att lagstiftningsgränser inom Sverige inte alls skulle ha samma frånstötande verkan. Där finns redan kontakterna. Där finns redan nätverken. Där skulle företagare överkomma skillnader i lagstiftning för att man var tvungen.

Istället tror forskarstudien att man ska lösa problem genom information. Det gör man säkert - till en del. Som Sydsvenskans artikelförfattare uttrycker det: "Så att den som ger sig över gränsen vet precis vad han eller hon ger sig in på."

Jo, det är förstås en utopi.

Malte Lewan